lefabuleuxdestindemma

 jag genomlider utan tvekan mitt livs varsta julafton. not that it matters. sa lange my granny och my great aunt blir battre sa gor det ingenting. jag skulle do for er bada jag alskar er. du maste kunna ga! : (( och varfor en damn stroke pa julafton? : (( det delat med tusen andra fragor. vad fasen gor jag har i alabama dar alla utom en enda person gor mig olycklig? jag har alltid tankt att jag aldrig ska ge upp och aka hem, hur svart jag an har haft det, men nu ar situationen annan och fragan ar om jag skulle kunna sta ut att vara sa langt ifran hemma om nagonting som intraffat blir varre. ush jag mar lika daligt som forra hosten om inte varre. pa alla aspekter i mitt liv. oh well, kan beklaga mig hela kvallen men jag avslutar dar. jag ar atminstone lycklig som har bryan som finns dar for mig. jag grat for mycket for att kunna aka till linda's sa kvallen spenderar jag ensam vilket inte kunde passa battre. det ar nastan till den grad att jag inte bryr mig om jag hamnar i trubbel for det har ocksa. osympatiska javel. but hey, merry christmas yall!